Lånar en musiklek från Ika,och upptäcker att det blir rätt intressant:

1. put you music player on shuffle
2. the first lines of twenty songs = a poem
3. the first line of the twenty-first song is the title

Så, resultatet:

Wish I had a Sylvia Plath

Take me out tonight
when I’m ready, when I’m able
[varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat]
pray for me
who can you trust when you need to?

Found a dime [in the metro line]
it’s cold in here
I’ll never go back again
rumours telling me you are mourning

listen now:
as soon as you sound like him
and there’s a memory in your heart
why does my heart feel so bad?

gold teeth and a curse for this town were all in my mouth
like the leaves at my feet he’s a victim of gravity

been beat up and battered round
the night’s getting old
there must be someway out of here
I beg your pardon [I never promised you a rosegarden]
we got married in a fever

inte kunna skriva på datorn, för det kan aldrig vara samma känsla som med penna o papper.

inte kunna skriva med penna o papper heller, för lusten ligger begraven långt långt under lager av motstånd.

inte veta vad man gör för fel, för att det skulle innebära att vara fel.

veta att jag ändå, oavsett allt som går fel, är rätt.

bryta ihop och komma igen. Eller snarare att jobba nedåt under en lång lång tid och sedan, plötsligt, nå botten, vända, och sedan sakta komma upp mot ytan igen.

En gammal vän som jag tycker så bra om gör livet lite ljusare när det är minst väntat

En annan vän som gör allt så svårt när det borde vara uppenbart

En ny bekant som jag inte alls vill ska vara en vän

En som bara är en dröm men kanske mer

Andra som brukade vara i mina drömmar

och mitt huvud bara snurrar

och hjärtat har ett svart hål

Att snubbla runt i tillvaron – inte utan mål – istället strävande famlande för att hålla ihop målet med vägen (vägarna)

Leva i nuet men oförmögen att fokusera på verkligheten – istället töcken, dimma

Framtiden, där, då.

”Jag brukade skriva dikter i marginalen, nu är diktandet marginaliserat.”

Idag fick min lärare från Södertörnskrivarkursen pryda framsidan på DNs kulturdel. Mara Lee har skrivit en roman som ”uppgraderar chic-lit genren” enligt recensenterna och jag tänker att den borde jag ju läsa och vad dålig koll jag har på litteratursverige. Jag kommer ihåg att vi fick i uppdrag av Mara Lee att skriva så dåligt vi kunde, det vi tyckte var dålig litteratur. Någon skrev fjortispoesi, någon parodierade en Harlekinnovell på ett så briljant sätt att jag grät av skratt, jag skrev en deckare utan spänning och försökte få med alla klassiska deckarklyschor som jag kunde komma på - ”rikskass, urusel” var kommentaren jag fick av Mara Lee och det kändes bra, det var ju målet… Jag uppfattade henne som otroligt professionell och respektingivande, och hennes poesi något skrämmande. Det ska bli spännande att läsa Ladies.

Visst är det underbart, solen lyser, vänner som myser, snart sommarlov och livet leker. Typ.

Men det som är mest underbart är att jag kan sitta på en filt, dricka ett glas vin, röka en cigarett och inse (igen) att det går att njuta av smärta på ett lite osmakligt men fullständigt logiskt(?) sätt. Det borde ju vara det absolut bästa sättet att hantera sig själv. Att vältra sig i livets nycker och känslan av att något är fel, att vända den till något plågsamt njutbart.

Ha! Egentligen är det inte värre än så och jag mår utmärkt iallafall…

You’re Catch-22!

Take the Book Quiz

På Ikas blogg, som jag läser flitigt i jakt på boktips och annat spännande hittade jag detta quiz, som alltid kan jag inte motstå ett quiz men jag har tyvärr inte läst boken så jag vet inte om det är en passande beskrivning…

Orden är aldrig så klara som när de faller på plats på ett tåg om natten

skog och skog susar förbi i gryningsljuset klockan är fem och jag har inte sovit många minuter

då trillar de på plats framför mig formar sig på mina läppar och allt är uppenbart och självklart då har jag början på det som ska bli mitt livsverk

varför händer det alltid när jag inte har minsta lilla pappersbit eller pennstump? 

att klamra sig fast vid en spillra och hoppas hoppas fast alla odds säger att det borde vara kört och det kommer aldrig hända och ändå hoppas hoppas och sen ge upp och sen hoppas igen

vågtopp vågdal vågtopp vågdal

jag behöver så lite så lite jag behöver bara allt